Min lilla fruga är ett typ exempel på en sminkhatare. Han bedyrar alltid dyrt och heligt att jag är som sötast utan smink. Helst ska jag inte ha nagellack heller. Eller extensions. Say whaaat?!
Jag tror helst enkelt att det är så att han tycker att det är förbannat tråkigt att vänta på mig när jag fixar mig (vilket faktiskt inte alltid tar så lång tid!). För nog f-n visste han vad han gav sig in på när han drog hem mig på efterfest den där utenatten för 3.5 år sedan. Vi träffades ju trots allt första gången ute och jag tvivlar på att han hade blivit så sugen på att träffa mig om jag hade kommit helt ofixad med håret hästsvans när det vimlade av andra snygga tjejer i omgivningen.
Nu är det ju inte så att jag tvunget måste ha massa smink för att överleva, men jag tycker att det är kul. Det är mitt intresse och mitt jobb och även ett sätt att få utlopp för min kreativitet. Men de dagar jag jobbar på förskola går jag allt som oftast osminkad och jag överlever det med. Det jag hänger upp mig på är att tjejer skulle vara sötare utan smink, vilket verkar vara den allmänna uppfattningen bland killar. Jag tror dock inte att de riktigt vet vad naturlig skönhet är. Då den naturliga skönhet som pumpas ut i media är allt annat än naturlig och garanterat har krävt lång tid framför sminkbordet.
Jag kan ta att han kan tycka att det är mysigt att vakna upp brevid en ofixad tjej vars ansikte inte kletat fast i kudden en seg söndagmorgon, på samma vis som jag älskar synen av hans morgonruffsiga hår och yrvakna blick. Men jag kan inte tänka mig att glåmighet går före lyster och en fin jämn hy som bara rätt make up kan ordna. Jag vill dock lägga in en brasklapp och säga att det finns tjejer som är fantastiskt fina utan makeup, kudos till er!
Men i slutändan kommer det fram till en sak: Jag sjunger som jag vill! ;)
(för er som inte fattar "En slemmig torsk" referensen ovan så är det ett internskämt som uppstått ur en gammal trallpunkslåt)
