undefinedcreature

Ibland funderar jag över hur personlig man egentligen kan vara på en blogg, vilken bild man vill ge av sig själv. Som nu nbär jag sitter trots en enorm trötthet. Jag antar att det beror på många tankar i ett litet huvud... Tankar som dunkar och bränner och som får mitt huvud att känns sprängfyllt och snurrigt. Enda botemedelet är att teckna. Så jag tecknar och tecknar tills mina händer är helt svarta och tankarna äntligen stannar. Livet är liksom inte bara glättigt och roligt, inte för någon. Så varför låtsas?
     Känner ni någonsin så, att det liksom finns något inom er som inte slår sig till ro förrens det har kommit ut? Kanske låter flummigt, men är det kanske det som kallas kreativitet? Ja, jag vet iallfall att jag hellre kallar det det, än ren galenskap, haha. Det där sista, haha, la jag egentligen bara till för att ni inte ska tro att jag verkligen är galen. Jag ligger ofta vaken om nätterna med bilder och ideér som dyker upp på näthinnan. Jag vet att det inte finns en chans för mig att få besök av Unge Herr Blund om jag inte får tankar ur mig, på papper eller hud. Smink eller ritkol, det gör det samma.
     Drömmen jag har är så stark. Jag önskar att alla fick känna den passion och glädje jag känner inför varje makeup-jobb. Att få göra det jag verkligen älskar och brinner för... För då, och bara då, är jag lycklig på riktigt. Jag bara håller mina tummar för att ambitionerna ska hålla ända fram, för jag tänker inte ge mig. Jag ska ta mig dit jag vill och ännu längre! Nu ska jag inte låta några hjärnspöken lägga krokben på min väg. Nu är det min tur!

Lyssna ni på lite Masterplan och se att ni blir peppade ni också!
http://www.youtube.com/watch?v=1oDXRo78rtY