undefinedcreature

Jag kom precis hem från en påsk middag hos svärmor som dessutom gav mig en mycket uppskattad påskpresent!
Hon känner mig mycket väl, då hon prickade in alla rätt och gav mig ett underbart rosa läppstift vid namn True-Hold Colour & Shine Lipstick 102 Paradise Pink från Clarins.
     Då jag bara provat det ett par minuter kan jag inte uttala mig om hållbarheten, men färgen och konsistensen är helt otrolig och det är good enough for me! Dessutom doftar det bubbelgum, wihoooo!


(Detta är typ enda bilden som ger en rättvis färgåtergivning!)





Nu ska jag ut i dagens sista solstrålar och springa lite.

Nu är solen kikar fram titt som tätt och lockar fram oss soltorskande skandinaver gäller det att vara noga med solskyddet! Inte bara på huden utan även till håret. Det finns en uppsjö av produkter med UV skydd och som också ger törstigt sommarhår den vård det så desperat behöver.
     Man kan visserligen använda sjal och blanda till eget solskydd till barret, genom att klutta i lite spflotion och vatten i en sprutflarra. Men det blir då svårt att beräkna hur högt solskydd du faktiskt har samt att du går miste om vårdande effekter och kan i slutet av dagen ha sprutat håret rätt skitigt med alla lotion.
    Well, well det viktigaste är att ni tänker på att skydda er, bara tröga människor orsakar medvetet hudcancer och prematura ryknor!


(Det är inte jag på bilen, Googlad pic)

Här sitter jag på balkongen med sovfrillan intakt från natten, som faktiskt var den första natten då jag sovit mer än 2 timmar på den senaste veckan.
     Idag blev det en snabbt fixad påsklook, med gula och oranga lock och mörklila och gul eyeliner. Spexigt värre! Just gul skugga är extremt bra för att få blå ögon att gnistra med full kraft. Är man inte sugen på att bli lika neongul som jag (MUS skugga "Lemon") men endå framhäva de stora blå  kan man välja en varmt bronzig, guldig eller röd ton på skuggan, men kom igen hörrni- det är ju pösk för skjutton!

Note to self: jag ser sjukt dryg, fet och trälig ut med solen i ögonen :S (varför jag gick in och tog ett par bilder till!)









Nu ska jag snart iväg och grilla med delar av frugans familj, mucho trevligt måste jag säga! Av någon anledning är jag hungrig som en varg...Som är vegetarian isåfall då... Eh... 

Många produkter kan användas till mer än ett syfte, som ögonskuggor till exempel. Tikei har världens bästa mineralskuggor i denna kategori, då flera av dem inte bara fungerar på locket utan blir även förbannat snyggt som highlighter på kind-,näs- och brynben!
     Min största favvo som praktiskt taget hänger med varje dag är varmt skimrande Honey, som gifter sig utmärkt med min varma hudton. Apsnyggt framåt sommaren då hyn fått mera färg! 
    Tänk bara på att dessa välpigmenterade "highlighters" bör appliceras sparsamt med en fluffig rundskuren borste, exempelvis Sigma makeups E40 taperad blendingbrush, för ett mjukt och bra resultat.




Och så något sliten Eeeegon!






Nu ska jag snart u och löpträna, kommer klucka fejnt i kaggen efter all påskmust...

Yepp, idag är det skärtorsdag och hur man bäst firar denna dag kan jag tyvär inte ge något tips på då jag själv bara sitter och blir tjock på påskmust idag hö,hö. Inte en enda kärring har jag sett heller! Jag har iofs städat upp lite fjädrar från ett läckande duntäcke, det kan väl nästan räknas som påskpynt va? 

    

El mongo påskokyckling imitation. Eller nått:P

Jag är jävligt välsignad med att ha dom bästa människorna i världen som faktiskt står ut med det kaos som är jag. Och som faktiskt finns kvar dagen efter. Trots allt som sagts. Trots alla tårar som fällts.
Ni får mig att överleva.
Tack.

Har varit hemma med ångesten precis en vecka nu efter att jag slog i botten, men imorgon ska jag (på eget bevåg) sparka ut mitt feta arsel ur tryggheten och jobba igen.  Det ska bli skönt för att tvinga mig själv tillbaka till mitt normala liv och mitt underbara jobb, samtidigt mår jag lika skit och tycker att det är lika apjobbigt att bara gå utanför lägenheten.
     Jag har stängt in mig i min lilla ångestbubbla och har varit helt apatisk under denna vecka. Idag tvingade jag mig själv att färga och klippa håret som ett steg i rätt riktning och igår försökte jag mig på att laga och äta (?) quinoa sallad med halloumi. Kanske förvinner råyrseln snart så att jag kan träna lika mycket som jag vill utan att få svimningsanfall, jag håller iallafall tummarna. Jag SKA fan i mig tillbaka!

 


Ler man tillräckligt mycket kanske man blir glad på riktigt till slut...

Ja, det var precis vad jag fick i fredags! 800 pickadoller gick kalaset på för att vara helt exakt. Och ja, vad jag fick för dessa kronor ser ni här under.
I övrigt är det mesta grått. Har blivit apfet och svullen efter att jag åt mat i helgen. Har inte ätit mat på 4 veckor innan pga illamående och magkatarr och jag får tydligen fortsätta på samma spår nu med och jag inte vill bli en tjock boll. Livet leker, oooo yeah!








Driven by vanity...

Idag tog orden slut.
På återséende när jag kan andas igen.
Idag eller om ett år, vem vet.

Jag skäms. Ja, faktiskt!
Jag skäms, för jag borde vara ute och springa i finvädret, men istället tänker jag köra skiten ur kroppen på gymmet. Bye bye fredagsölen!


"oh yeah, that´s the shit. I´m the strongest girl since Pippi Longstockings"
Att jag typ bara tränar kondition och fettförbränning låtsas vi inte om, okej?

Taggar till! Eller sjunger jag med grymt mycket inlevelse? Svårt att avgöra ibland...



Den som inte fattar ironi kan gå ut härifrån nu.

Den här helgen kan komma att gå till världshistorien som den slappaste någonsin. Väldigt välbehövligt dock! Tur att hela "familjen" är inne på samma spår iallafall:)




snaaark!

Igår var frugan iväg och spelade på ett releaseparty ett par timmar bort och skulle åka hem när utestället de var på stängde, eller eventuellt efter efterfesten. Av någon outgrundlig anledning fick jag för mig att jag skulle leka perfekt hemmafru. Vad gör man då, tänker ni kanske? Ja, inte städade fan eller lagade jag någon mat till objektet ifråga! Nej, jag skulle göra något bättre än så, jag skulle vänta uppe och välkommna honom fixad och sådär skitsnygg.
    När klockan slog tre vaknade jag med ett ryck och fann att sminket numera satt på hela mitt kuddskrynklade ansikte (och säkert på kudden också). Då gav jag upp och tvättade bort skiten och kröp ner i sängen. Livet som rock´n rolla wifey är hårt, inbilla er inget annat!
     Imorse väcktes jag av att jag sakta puttades mot sängkanten av ett par håriga ben tillhörande en ölmarinerad karl. Inte för att jag klagar, men då gick jag upp så han fick spreta bäst han vill med sina långa ben. Nu ska jag dricka upp den sista pepsi maxslurken som straff. Höhö, vi har ett underbart förhållande min lilla fruga och jag...

Man kan aldrig få för många rosa läppstift, tints eller gloss. Detta sitter som berget lääänge, är sjukt snyggt och kostar praktiskt taget inget! Enda minuset är att läpparna kan upplevas som lite torra utan glosset men med ett schysst lipbalm över funkar det finemang! Just denna nyans heter Birthday Suit och är, i min mening, att dö för.


Med ett lager gloss...


Utan gloss över.

Först och främst, tack för alla stöttande ord, det betyder mycket! (Och nej Nathali, jag skulle aldrig se dig på det viset! Du är en bra vän och en underbar människa.) 
     Dagen till ära kommer jag att ta ut en välbehövlig soffliggardag med mina små kissar på magen och pepsimax i glaset och inte en enda jobbig tanke ska få korsa min lilla hjärna. Hoppas att ni har en fin helg i solen allesammans!

Idag har jag nytvättat fluffhår och är buttugly, men det får ni ta ;)

Att få en fast anställning tycks för mig vara helt omöjligt. Ännu en gång har jag maktlöst fått se på när möjligheten glidit mig ur händerna, utan en chans att kunna påverka slutet själv. Som tur är har jag mitt förre jobb att falla tillbaka till. Ett jobb där jag stormtrivs men där det inte finns en tillstymmelse till framtid...
     Jag är tyvärr den sortens människa som mår som bäst när jag i förväg vet precis hur allt ser ut och kommer att fortlöpa, varför jag satte stort hopp i min förra anställning då det där fanns chans till en framtid. Nu krossades förstås detta och jag sätts åter i den situationen där jag knappt vet hur mitt liv ser ut från dag till dag.
      Nu står jag åter här i valet och kvalet att göra val inför framtiden. För trots omgivningens råd att ta det lugnt och vara i nuet kan jag inte låta bli att tänka på framtiden, på utbildning. Bara tanken på att gå tillbaka till universitet ger mig en stor ångestklump i halsen, men samtidigt ekar "alla behöver en akademisk utbildning i bagaget" i min hjärna. Jag är, tvärt emot vad somliga kanske tror sig veta, ingen korkad människa, tvärt om. Jag är fullt kapabel till att studera och skriva högsta poäng på såväl tentor som uppgifter, det är inte mitt problem, tro mig jag har testat.
     Min nemesis är det "sociala" runt själva studierna, alla dessa jävla basgrupper, gruppuppgifter etc. För om ni trodde att högstadiementaliteten med skitsnack och räkmackesurfing stannade på just högstadiet så kan jag upplysa er om att ni har helt fel. Det finns minst lika många falska människor på universitetet som på vilken högstadieskola som helst, enda skillnaden är att de är äldre och därför dyker upp mer oväntat.
     Jag är ingen omöjlig människa, vilket samtliga av alla arbetskamrater jag haft faktiskt har gett mig kvitton på genom att visa sin uppskattning. Detta säger jag helt utan att verka självgod, jag VET att jag ger mitt yttersta när det kommer till arbete, sen om man uppfattar mig som trevlig eller störig är upp till betraktaren. Punkt. 
      När jag hamnar i grupper med ovanstående (i mina ögon omogna) människor skickas jag mentalt direkt tillbaka till mitt osäkra tonårsjag igen. Jag mot världen, ensam och missförstådd, självömkande och undvikande. Ynk, ynk, ingen tycker om mig, ynk Ja, ni förstår ju att dessa tankegångar knappast är en gynnsam plattform för inlärning, snarare en grogrund för ångest och isolering. Dessutom vägrar jag att hjälpa någon annan till bättre betyg på bekostnad för hur min egen prestation upplevs. Aldrig mer!
     Är jag körd nu då? Nyss 25 år fyllda och utan några akademiskapoäng att briljera med? För hur skulle jag kunna överleva på min kreativitet, på något som är kul? Hur bryter man sig fri från demonerna som i 25 år troget suttit på axeln och väst i ens öra att man inte duger, att man inte är värd ett skit? Jag har sprungit i hela mitt liv, stannat upp och trott att jag skakat dem av mig, för att inse att de fortfarande sitter där med klorna hårdare nerborrade i mitt skinn än någonsin förr.
    Kanske är det genom att just följa hjärtat och ignorera alla väsande tvivel som man når toppen (lyckan?), kanske är det så man äntligen blir fri....